Att lyssna på sitt hjärta och tro på sin magkänsla

Vart ska jag egentligen börja? Jag går rakt på sak.
 
Jag har under veckan tagit ett stort och tungt (men ändå så enkelt) beslut.
 
Min scendebut i bikinifitness kommer inte att bli på Alströmerpokalen.
 
Att jag någon gång i framtiden skulle tävla bestämde jag mig för under mitt år i australien, jag skulle nog säga att det var någon gång under sensommaren jag bestämde mig för att satsa. Ända sedan dess har träningen gått hur bra som helst - jag har verkligen levt för träningen och den har helt klart varit min vardag.
 
Jag har sett hur jag har blivit starkare, fått extremt mycket mer kunskap på gymmet, och framför allt - hur min kroppsfysik har förändrats. Jag är stolt! Jag har aldrig tidigare varit i bättre form än vad jag är idag.
 
I alla fall. För ett par veckor sedan fick min älskade syster reda på sitt examensdatum - 12 juni 2015 - allså dagen innan Alströmerpokalen. 
 
Åh vilken tur lixom, att det inte var på samma dag. Men sen är det så att inregistreringen för tävlingen sker dagen innan, altså på Almas studentdag. Fan fan fan! Försökte under en veckas tid att få tag på tävlingsansvarig för att se om jag skulle kunna senarelägga min inregistering. Jag mailade, ringde, googlade, fyllde i kontaktformulär MEN fick inget svar. Ååååh vilken tuff vecka. Ovisshet är ingen jag är bekväm med. Till sist får jag ett kort svar på det frågeformulär jag skickade in. "Senare inregistrering är ej möjlig, inga undantag görs."
 
FAN! Vad gör jag!? Ca. ett års förberedelser och nu händer detta. ÅÅh panikkänsla all over. Tankar, tankar, humörsvägningar, samtal med familj, tårar, och ännu fler tankar. 
 
Efter många, många funderingar kom jag i alla fall fram till att - jag kör!! Tävlingslicens fixat och anmälan check. Jag finns nu med på Alströmerpokalens hemsida som en av de anmälda! WOW! Nu är det på riktigt alltså. Ett uppföljningssamtal med coach och nu var det bara att köra in i det sista. 
 
Och här kom verkligheten ikapp mig. Ett par nätter utan sömn och extremt mycket tankar igen och tårar på det. VAD gör jag!? Ska jag stå över min systers student för EN tävling? Pratade med de personer som betyder mest för mig och kom helt enkelt fram till "att tävla - ja det kan jag göra vid ett senare tillfälle!" Min syster som betyder absolut mest för mig - tar ju faktiskt studenten. En gång i livet. Och ja, vår relation är den bästa relation jag har och skulle inte ge upp för något i värden. Och visst var hon okej med att jag tävlade om det var det jag ville. Men nej, jag vill vara med min syster vid det här tillfället.
 
Det är nu, först här på bloggen jag går ut med detta. Det är tufft, riktigt tufft att berätta. MEN fitnessintresset finns kvar och tävlingslusten kommer alltid att finnas - och visst kommer det fler tillfällen!
 
Skulle faktiskt uppskatta extremt mycket om massssa frågor om beslutet kan undvikas, det är tufft nog för mig som det är. Pricken över i:et är ju att jag om 3 veckor står arbetslös - hur löser jag det? 
 
Och bloggens framtid då?
 
Självklart kommer den att vara kvar, fortfarande med inriktning på finess och hälsa. Jag har ett riktigt starkt intresse för matlagning och hälsosam kost - och det kommer ni få se mycket av :)
 
Nu tar vi en dag i taget. Fortsättning följer.
 
Kramar till er<3

juliabrinkman.blogg.se

Fitness och hälsa

RSS 2.0