Att lyssna på sitt hjärta och tro på sin magkänsla

Vart ska jag egentligen börja? Jag går rakt på sak.
 
Jag har under veckan tagit ett stort och tungt (men ändå så enkelt) beslut.
 
Min scendebut i bikinifitness kommer inte att bli på Alströmerpokalen.
 
Att jag någon gång i framtiden skulle tävla bestämde jag mig för under mitt år i australien, jag skulle nog säga att det var någon gång under sensommaren jag bestämde mig för att satsa. Ända sedan dess har träningen gått hur bra som helst - jag har verkligen levt för träningen och den har helt klart varit min vardag.
 
Jag har sett hur jag har blivit starkare, fått extremt mycket mer kunskap på gymmet, och framför allt - hur min kroppsfysik har förändrats. Jag är stolt! Jag har aldrig tidigare varit i bättre form än vad jag är idag.
 
I alla fall. För ett par veckor sedan fick min älskade syster reda på sitt examensdatum - 12 juni 2015 - allså dagen innan Alströmerpokalen. 
 
Åh vilken tur lixom, att det inte var på samma dag. Men sen är det så att inregistreringen för tävlingen sker dagen innan, altså på Almas studentdag. Fan fan fan! Försökte under en veckas tid att få tag på tävlingsansvarig för att se om jag skulle kunna senarelägga min inregistering. Jag mailade, ringde, googlade, fyllde i kontaktformulär MEN fick inget svar. Ååååh vilken tuff vecka. Ovisshet är ingen jag är bekväm med. Till sist får jag ett kort svar på det frågeformulär jag skickade in. "Senare inregistrering är ej möjlig, inga undantag görs."
 
FAN! Vad gör jag!? Ca. ett års förberedelser och nu händer detta. ÅÅh panikkänsla all over. Tankar, tankar, humörsvägningar, samtal med familj, tårar, och ännu fler tankar. 
 
Efter många, många funderingar kom jag i alla fall fram till att - jag kör!! Tävlingslicens fixat och anmälan check. Jag finns nu med på Alströmerpokalens hemsida som en av de anmälda! WOW! Nu är det på riktigt alltså. Ett uppföljningssamtal med coach och nu var det bara att köra in i det sista. 
 
Och här kom verkligheten ikapp mig. Ett par nätter utan sömn och extremt mycket tankar igen och tårar på det. VAD gör jag!? Ska jag stå över min systers student för EN tävling? Pratade med de personer som betyder mest för mig och kom helt enkelt fram till "att tävla - ja det kan jag göra vid ett senare tillfälle!" Min syster som betyder absolut mest för mig - tar ju faktiskt studenten. En gång i livet. Och ja, vår relation är den bästa relation jag har och skulle inte ge upp för något i värden. Och visst var hon okej med att jag tävlade om det var det jag ville. Men nej, jag vill vara med min syster vid det här tillfället.
 
Det är nu, först här på bloggen jag går ut med detta. Det är tufft, riktigt tufft att berätta. MEN fitnessintresset finns kvar och tävlingslusten kommer alltid att finnas - och visst kommer det fler tillfällen!
 
Skulle faktiskt uppskatta extremt mycket om massssa frågor om beslutet kan undvikas, det är tufft nog för mig som det är. Pricken över i:et är ju att jag om 3 veckor står arbetslös - hur löser jag det? 
 
Och bloggens framtid då?
 
Självklart kommer den att vara kvar, fortfarande med inriktning på finess och hälsa. Jag har ett riktigt starkt intresse för matlagning och hälsosam kost - och det kommer ni få se mycket av :)
 
Nu tar vi en dag i taget. Fortsättning följer.
 
Kramar till er<3
Brorsan
2015-05-11 @ 20:02:00

Bra beslut syrran! Jag tror att du skulle ångra dig om du skulle välja något annat. Dessutom finns det fler chanser att tävla om du verkligen vill. Ses snart! kramar

Svar: Tack brorsan. Vill absolut inte gå och ångra en sådan här sak - som du säger. Det kommer fler möjligheter till tävling :) Saknar dig!
Julia Brinkman

Kusinen
2015-05-12 @ 08:55:14

Jag håller med Adam. Visst har du tagit det bästa beslutet och jag vet en person som säkert är gladast av alla just nu. Du har många fräscha år kvar i livet så ingen chans är slopad. Tävlingen finns kvar med enda skillnaden att du faktiskt får vänta ett år eller fler till nästa. Starkt beslut men troligtvis det klokaste beslutet också. All stöttning och massa styrkekramar <3

Svar: Tack för stödet - familjen betyder ju otroligt mycket, mest! Det kommer fler tävlingschanser :)
Julia Brinkman

Anonym
2015-05-12 @ 11:25:38

Rätt beslut!

Svar: Tack, det värmer!
Julia Brinkman

Anonym
2015-05-12 @ 11:27:41

Jag gick inte på min brors student pga en anställningsintervju jag inte kunde ändra datum på. Detta var för ca 5 år sen o jag ångrar mig djupt än idag...

Svar: Vad tråkigt att höra. Jag gick helt på min magkänsla nu och lyssnade på vad "mitt inre sa åt mig att göra. Det känns väldigt bra. Jag tror nog att jag tagit rätt beslut :) kramar!
Julia Brinkman

Sanna
2015-05-12 @ 15:54:52

Bra att du lyssnar på magkänslan Julia, även om det kan vara nog så svårt ibland. :) Så kul att du hittat ditt "kall" i livet, stort lycka till med allt!

Emma
2015-05-12 @ 21:54:39

Åh fy vilket tufft beslut men jag tycker du gjorde helt rätt Julia! som du säger, tävlingar kommer det fler av men syrran tar bara studenten EN gång i hela sitt liv. Förstår dock att det måste ha varit ett sjukt jobbigt beslut, du som har kämpat sådant hela våren! Oavsett så är du GRYM!! jag är övertygad om att du kommer stå på scenen inom en snar framtid.

varma kramar!!!

Syster
2015-05-13 @ 06:53:51

älskadeälskade syster!! <3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

juliabrinkman.blogg.se

Fitness och hälsa

RSS 2.0